Att gå från att jobba mycket med sånt jag inte gillade till att jobba lite mindre med sånt som är svinkul.

Jag får återkommande frågor om hur det kommer sig att jag började med lettering och hur jag gjorde för att skapa ett arbete av min nyfunna hobby. Jag är inte ”född entreprenör”, jag har faktiskt aldrig varit lockad av egenföretagande, men ändå var det här jag hamnade – tack vare ditt stöd. Så nu är det dags att ge tillbaka lite, tänker jag. I detta och nästa nyhetsbrev kommer jag berätta hur jag gått till väga och vad lärt mig av resan hittills.

Först: Det är inte helt självklart för mig att göra detta. Saken är den att jag tycker det är mycket mer bekvämt och kul att prata om allmänna letteringsaker eller för den delen om mer brännande saker som politik, feminism, vår jobba-dig-till-graven-kultur och samhällets syn på kvinnors utseende än det är att prata om mig själv. Jag tycker det finns så mycket mer viktiga, inspirerande och roliga saker att prata om än hur jag mår och vad jag gör. Men jag vet också att jag själv hade behövt höra någon annans story som inspiration och kanske draghjälp när jag själv stod inför att ge mig ut på ett område som inte hade några vägar alls utstakade på min karta, så here we go.

Men vi tar det från början

Ingenting av det jag gör idag har egentligen varit ett logiskt steg för mig. Jag är 49 år gammal idag. En typsik storasyster med allt vad det innebär – ambitioner, krav och en ganska meckig självkänsla. Jag har jobbat med allt möjligt i mitt liv – yoga, travhästar, högstadielärare, säljare, coach, copywriter, marknadsföring och en massa andra mer eller mindre obskyra saker, men sedan jag blev 12 så har jag inte jobbat med att uttrycka mig kreativt, det var mest excelblad och möten med gubbar i kostym de senare åren. 2016 hittade jag en penselpenna som jag fått av min man.

Trots att Pentel Colorbrush är typ den svåraste penselpennan av alla, så fastnade jag efter att jag googlat youtubeklipp som förklarade för mig vilken sorts penna det var och vad den skulle användas till. Jag hade för sjutton inte ens hört talas om lettering innan, tränade och tränade och tyckte att det var så KUL. Min första hobby sedan jag slutade rida när jag var 19, och när jag sprang rakt in i en utmattningsdepression lite senare så blev ritandet mitt ankare. Jag som inte ritat sedan jag var barn, nu satt jag där, 30 år senare, och var helt tagen av hur kul det var.

Instagram

Jag startade mitt IG-konto (som hette Kaosyoga först, minns du?) och jag älskade communityn, jag lärde mig så mycket av andra, fick fina hejarop och massor av inspiration att fortsätta. Instagram blev mitt skyltfönster på den digitala shoppinggatan, en och annan förfrågan letade sig in, och jag började fundera på om jag skulle kunna stanna i den här roliga världen istället för att ta på mig kavajen och läppstiftet och gå tillbaka till chefsjobbet när sjukskrivningen var över (jag var alltså inte frisk, men sjukskrivningen tog slut, så, ja…). Var det möjligt, att med en fortfarande ganska sönderbränd hjärna, utan någon form av utbildning eller jobberfarenhet inom lettering, formgivning eller egenföretagande över huvud taget, att skapa mig ett levebröd av att kladda bokstäver?

Och, jag stod inte helt ensam i stormen som en jäkla WonderWoman, det ska sägas. Min man har drivit eget företag under de 20 åren som vi varit ihop, och utan honom hade detta aldrig funkat så bra som det gjorde. Utan hans 120%iga stöd och kunskap inom ekonomi, webb, tryck, IT, logistik och affärsutveckling skulle det varit väldigt mycket svårare.

Lärdom: Ta hjälp av folk du känner! Det är inte meningen att du ska kunna allt själv, herregud, det kan ingen. Konsten är att omge sig med vänner som supportar dig och gläds över dina idéer och framgångar, och människor som kan hjälpa dig på områden där du inte själv är king. Ett enmansföretag är ett kollektiv egentligen. Finns det ingen i din bekantskapskrets som har de kompetenserna du behöver? Fråga runt eller leta upp hen själv. Kontakta och be att få bjuda på lunch eller frukost (alla måste ändå äta?) mot att du får ställa frågor och tanka av personen.

Jag är ingen naturbegåvning på lettering eller att rita, och jag hade som sagt inte rört en tuschpenna sen jag var barn, men jag märkte att det gick att träna fram. Och att träna var så förbannat kul, min hjärna mådde dessutom väldigt bra av att få rita, det blev bästa rehab’en för mig – skulle jag verkligen slänga iväg allt det? Nix. Så istället för att gå tillbaka till jobbet så sade jag upp mig och kastade mig ut. Det skulle gå.

Jag fick börja ganska försiktigt eftersom min hjärna fortfarande var ganska mosig, men tack vare att jag fick starta eget bidrag och hade låga omkostnader (jag jobbade hemma och slapp hyra lokal eller köpa en massa dyra maskiner) så behövde jag inte dra in så mycket pengar i början. Jag tränade och tränade, lärde mig nya saker, och började fatta hur allt hängde ihop. Jag fick lära mig om hur man skapar en konsekvent stil, hur olika pennor och pappersfibrer funkar, vad som kan vara bra att ha med sig när man är nybörjare och vilka fallgropar som kanske ska undvikas. Jag läste så mycket min hjärna orkade, men hittade ingen bra bok på svenska, så jag mejlade helt sonika Norstedts förlag (pga de har finaste förlagsbyggnaden i Stockholm, så det var de som först poppade upp i mitt huvud) och berättade att jag ville skriva en bok om Lettering på svenska. Stjärnorna hade ställt sig fint på rad för fru Hellström, för redaktören jag kontaktade var på mässa I London då och hade precis hört talas om det nya fenomenet lettering som knappt kommit till Sverige då, så jag fick napp på första försöket, tack stjärnorna.

Lärdom: Våga sälja! Vad du än har för idé eller produkt så måste du låta människor få veta det. Leta upp din målgrupp och mejla eller ring. Många kommer att säga nej, det är en självklar del av dealen, men troligtvis kommer du att få någon ja förr eller senare också. Ett jobb som du aldrig skulle fått om det inte var för att du tog initiativet.

Att skriva en bok är som att föda barn

Att skriva en bok är jobbigt och det tar tid, det är inte helt olikt en förlossning. Det handlar ju inte bara om den ganska enformiga skrivprocessen (värkarna), utan om alla 700 korrvändor som följer på det (krystandet), planering inför fotograferingar (bli sydd) och ritande av allt som ska vara med på bild eller skannas in (att kissa med dessa färska sår och stygn). Direkt efteråt tänker man ALDRIG MER men sen går det ett par år och då kanske man ger sig på nåt liknande igen och då, när man är mitt inne i värkarbetet KOMMER ALLT TILLBAKA TILL EN och man ba varför gör jag detta mot mig själv, käre gode gud, VARFÖR?

Nä men ärligt: Det tar TID, och min hjärna var fortfarande inte riktigt uppe i normalfart. Utan bidraget skulle det varit hopplöst att göra det i början, innan jag hade någon annan vidare inkomst.

En egen plattform

Instagram var som sagt ett fint skyltfönster för mig, men jag behövde ju en egen plattform också, som jag styrde över. Så parallellt med skrivandet skapade jag och Krille en hemsida och en webshop – ännu ett mastodontprojekt, men ett nödvändigt sådant. Aj, min hjärna. Jag hade en tanke om att jag skulle sälja en massa print och kort och tishor med mina bokstäver på i shopen. Eftersom jag använde många pennor och papper själv så ville jag sälja lite av det också – smidigt att ha ett eget lager, ju.

Boken blev klar, hemsidan likaså, och jag publicerade den i samband med boksläppet. Jag var så taggad över att äntligen få köra. Så, nu åker vi!

Well.

Boken blev fin.

Hemsidan blev fin.

Boken sålde sådär.

Mina prints sålde… inte alls bra.

Så där stod jag med lite tappad haka och en lite kylig ångesthand runt mitt fladdrande hjärta alldeles i början av mitt företagande utan speciellt många inkomster. Det var inte alls så jag hade tänkt mig det, istället för en rivstart och succé så blev det mer ett långsamt tuffande framåt. Det gick knappt i marschfart, och jag blev helt ärligt överraskad. Jag hade ju haft sånt flyt med bidrag, bokkontrakt och instagramföljare, skulle det inte fortsätta så? Nej, det skulle det inte. Men räddningen blev att uppdrag började sippra in – förpackningsdesign av en granolaserie, en norsk boktitel, handritade kjolar som skulle användas till en mässa. Jag ägde ingen iPad då utan ritade allt för hand och skannade in det för att få det digitalt. Det tog TID. Ibland ritade jag om samma sak 700 gånger, kändes det som, innan allt satt där det skulle, men å andra sidan fick jag jobbat in en hel del stilar och bokstavsformer i min hand på det sättet. Att inte kunna köra cmd-Z när det blir fel är en nyttig skola.

Jag hade också dragit igång mina första workshops, och det var så KUL, plötsligt mindes jag varför jag hade gillat att jobba som lärare, och lyssna: Plötsligt blev min brist på utbildning och erfarenhet en fördel: Jag kunde relatera till 100% med mina deltagare som var i samma sits som jag själv varit för et eller ett par år sedan, och de kunde också slappna av lite mer. Massor av utbildning och status kan skrämma folk.

Lärdom: Skaffa flera ben att stå på om du kan. När vissa drar in mindre, kunde andra användas för att dra in lite mer. Kanske kan du hitta en fin mix av passiva inkomster, dvs produkter eller tjänster som ”säljer sig själva” utan att det genererar en massa jobb för dig? Dem kan du sedan kombinera med andra typer av jobb som är roliga, kreativa utmaningar och som kräver mer handpåläggning från din sida.

Så, för att sammanfatta så långt:

• Du behöver inte kunna allt för att börja. Företagandet i sig är en utbildningsresa.
• Omge dig med rätt fölk. Vissa behöver du för deras kompentens, andra för deras moraliska support.
• Om du kan, skaffa dig olika affärsområden, eller åtminstone olika sorters produkter. Att göra sig beroende av en enda marknad eller målgrupp är risky business och med mindre du gillar ont i magen så rekommenderar jag att tänka i plural här.
• Att sälja kan låta läskigt, men om du inte kan berätta för folk att du finns och vad du kan så blir det svårt. Och du, tänk inte telefonförsäljar-tugget (isch) – istället handlar det om att hjälpa folk, att hitta bra och roliga samarbeten som ni båda vinner på. Ingen mössa i handen här.

Var finns kunden?

Jag gjorde också en analys av läget: Orsaken till att så få ville köpa saker med mina bokstäver på var två: Dels riktade jag mig till en målgrupp – min IG-följare – som ju helst av allt ville rita sina egna bokstäver. Såklart. Målgruppen som ville ha limited edition prints och ironiska gratulationskort fanns ju delvis någon annanstans. Dels var mina produkter inte särskilt bra, jag hade inte hunnit bli tillräckligt bra än. Komposition, layout, färglära, digitalisering – det är mycket att lära för en tant som mest jobbat excel.

Lärdom: Var finns dina kunder? Hela idén med att jobba som egenföretagare med det du brinner för är ju att du ska jobba med de sakerna som DU brinner för att göra, annars kunde du ju lika gärna stannat kvar på i din trista anställning som inte alls rimmar med dina ambitioner och värderingar. Men då är det desto viktigare att fundera över var dina kunder finns, leta upp dem och låta dem veta vad du kan erbjuda.

Det är rätt stort att vara liten

Det som däremot funkade bra, var försäljningen av pennor och papper. Så jag ökade utbudet, letade runt bland alla återförsäljare och förhandlade och jobbade för att få ihop ett så bra utbud som möjligt. De flesta stora kedjor är låsta till vissa varumärken och återförsäljare är låsta av licensieringsavtal, men jag som liten, oberoende aktör, kunde sätta ihop mitt helt eget utbud, baserat på vilka pennor och papper jag tyckte var absolut bästa att använda själv, vilket gjorde att jag kunde skapa kit som var helt unika och inte gick att få tag på någon annanstans. Plötsligt hade jag en liten fördel gentemot de stora företagen!

Lärdom: Hitta din USP (unique selling point). Vad kan DU erbjuda som ingen annan kan – eller på ett sätt eller med en metod som inte många andra har? Du behöver inte stirra dig blind på dina konkurrenter, det leder oftast inte till ökad kreativitet, utan hitta DIN grej. Hitta en styrka i att vara liten företagare – din flexibilitet, ditt personliga varumärke, dina handmålade produkter – ingen kan kopiera det. DET är din styrka.

Övningsblad blev nästa logiska steg, som ett komplement till workshoparna. Trots att jag rest runt lite – jag har haft workshops i både Tyskland, Finland och Saudarabien, tex, så kunde jag såklart inte nå en särskilt stor del av min målgrupp med irl-kurser. Att sälja digitala produkter är ju otroligt smidigt när man har kunder över hela världen. Och på tal om världen – i början körde jag fri frakt på allt eftersom jag hade en tanke om att det inte ska spela någon roll var i världen man bor, en penna ska inte bli dyrare för det, och tanken var ju fin. Men också rätt ohållbar när jag kollade de ekonomiska analyserna.

Analysera mera

Analyser, ja. Det jag saknar i kreativ erfarenhet och kunnande, det har jag istället i de ”torrare” delarna. Jag är inte främmande för strategidokument, målgruppsanalys och uppföljningar, struktur på arbetsdagen och beräkningar av varors marginaler. Det låter trist, och jag gjorde såklart allt väldigt kortfattat och lättsamt, det var ju inget börsnoterat bolag jag hade, men när det kommer till företagande är det otroligt användbart, och det är definitivt en av anledningarna till att jag fortfarande, fem år senare kan leva på mina bokstäver. Och det ÄR faktiskt ganska kul! Att se helheten, skruva lite här och lite där för att sedan se hur utfallet påverkas.

Lärdom: Om du startar eget nån gång och märker att du instinktivt ryggar tillbaka från såna saker: ta tjuren i hornen. Bli vän med de ekonomiska översikterna, de är inte farliga. De är ett verktyg som kan hjälpa dig att få fortsätta hålla på med det du gör, och som ger dig koll. Och koll är en skön huvudkudde att sova på.

Pandy

En mindre skön sådan var dock pandemin. I ett trollslag försvann många av de uppdrag jag hade, att skapa en nu grafisk identitet eller en väggmålning eller göra en ny logga, allt sådant bromsades i ett huj. Och workshops var inte att tänka på. Tillsammans försvann alltså en stor del av min omsättning, och kvar blev ganska lite. För lite. Och jag blev ganska… förlamad. Jag kan se det nu, vanliga Lise skulle bara ha kavlat upp ärmarna och sett det som en utmaning som jag skulle älskat att hitta en lösning på, men känslan av att på riktigt vara på fallrepet var otroligt obehaglig, och är det nåt som inte främjar kreativitet och problemlösningsförmåga så är det ångest och oro.

Struktur

Jag klarade mig nätt och jämnt tack vare lånade pengar och statligt stöd. Och nu när vi börjar komma ut ur skiten så kan jag se det med lite mer distans. Jag kan se hur inte bara min kreativitet och förmåga att se lösningar, utan hela mitt arbetssätt, förändrades. Jag blev mer splittrad och stressad och fick därför ännu svårare att få en överblick och fokusera på att göra rätt saker, vilket såklart blev en negativ spiral. Och det var nog faktiskt mitt arbetssätt som hade allra störst betydelse för hur det blev, inte pandemin i sig.

Lärdom: Gå inte på myten om den svältande konstnären som bara jobbar när hen känner för det men heller aldrig är riktigt ledig. Egenföretagande behöver inte vara så, tvärtom. Att jobba strukturerat inom en kreativ näring är väldigt viktigt, det ger dig mycket mer fokus, stabilitet och därmed kreativitet – och viktigast av allt: mer fritid.

Att skapa en sådan struktur kräver en fördjupning, känner jag, och så det har jag skrivit ett separat inlägg om som du kan läsa mer om här.

Här och nu

Men tillbaka till nuet: Ink & Lise AB lever fortfarande, och det går nog sjutton inte en enda dag utan att jag uppskattar allt som det innebär. Att kunna gå långa promenader i dagsljus varje dag, att träna på gymmet när det är som minst folk där, att vara hemma när kidsen ramlar in från skolan, att själv bestämma vad jag ska jobba med och tacka nej till samarbete med folk som jag inte tycker är snälla är ganska ascoolt. Jag kan välja att jobba så hållbart det går och allt jag gör utgår ifrån mina visioner – att jag vill göra världen lite bättre medan jag lever här. Att ha det fundamentet att stå på och vägledas av gör att det känns otroligt roligt och meningsfullt. Det är fantastiskt, om jag ska vara helt ärlig.

Jag som alltid sett egenföretagande som ett ändlöst slit, med långa arbetsdagar och magsår som lön, hade helt missat hur otroligt KUL och inspirerande det är 92% av tiden.

Du och jag

Och, bland det viktigaste av allt så har jag ju dig. Det är enkel matte: Om inte du handlat, stöttat och hjälpt mig så hade jag inte funnits kvar. Under pandemin var min shop nästan det enda som gjorde att jag överlevde – så när jag säger att det är din förtjänst att jag finns kvar här så ljuger jag inte. Ofta tänker jag att det flyger så mycket floskler omkring i luften på sociala medier, men förvånansvärt många av dem är sanna. För en liten företagare så ÄR varje enskild kund, varje penna som säljs, viktig. Jag är inte Amazon. När Amazon eller Bokus säljer en bok eller två så är det en försvinnande liten del i deras helhet. Jag är bara Lise, som har mitt kontor i vårt svarta hus på Marmorgatan i Varberg. I vår postlåda, som hänger på trekvart pga nån missriktad fotboll, finns det gamla reklamblad kvar som jag inte tagit in och varje gång jag ser dem tänker jag att jag ska sätta upp en ny ”ingen reklam här, tack”-lapp eftersom den gamla försvann vid krocken med fotbollen, men det har inte blivit av än. När jag ritar sitter jag och tittar ut i vår yttepyttelilla trädgård, Stefan snarkar vid mina fötter och jag har käkat havregrynsgröt med banan och kanel till frukost. Jag är inget stort företagsmaskineri. Det är bara jag, Lise, med ungefär samma roliga, trista och svåra saker att jonglera med i livet som du har.

Och när jag säljer en bok så blir jag, till skillnad från Bokus försäljningsdirektör, glad på riktigt. Jag skriver i den, slår in den i silkespapper och packar den i emballage, skickar med en liten hälsning, skriver ut en adresslapp och lägger den i bilen och kör till posten med den. Likadant när jag får ett snällt mejl från någon, när nån lånar mina böcker på biblioteket, eller beställer ett övningsblad av mig, så betyder det att jag blir varm i magen och att jag får en lite större chans att få fortsätta att göra det jag gör. Det är så det hänger ihop. Vi är lite sammanlänkade du och jag, vare sig du tänker på det eller inte. Du betyder mer för mig än vad du tror. Och det är jag så väldigt glad för.

Så, för att sammanfatta allt:

• Du behöver inte vara tillräckligt bra för att börja, du behöver heller inte veta exakt vart du vill gå. Så många duktiga konstnärer sitter och väntar eftersom de känner att de inte är tillräckligt bra, och det är ett jäkla spill. Se i stället företagandet som en utbildning i sig. Hoppa. I värsta fall får du la konstruera vingarna på vägen ner, tänker jag. Du kommer att klara det, tro mig.
• Skapa nätverk med andra aktörer. Ni är inte konkurrenter, ni är kollegor! Ju fler som jobbar inom din bransch, desto bättre för dig, särskilt om det är en lite mindre nisch. Det innebär att fler potentiella kunder hör talas om den och vilken nytta den kan skapa. Det gör att ditt eget säljprat blir 70% enklare
• Småföretagande är kanske inte för alla, men det är fasen för fler än man kan tro.
• Lägg tid på att skaffa dig info om hur man skapar en bra arbetsstruktur för att för mycket gjort utan att vara stressad och fram för allt för att kunna vara ledig mer. Gå inte på myten om att man alltid måste jobba så förbannat mycket. Fundera däremot på om du jobbar med rätt saker och på rätt sätt. Och om du tycker det känns svårt: Kolla in mitt inlägg om just detta.